KapVerde

Idag hade jag ett skrivtolksuppdrag tillsammans med Sara T.

Den platsen vi skulle till har vi varit på många gånger förut. Ingen fara på taket.

Vi kom dit i god tid, fick kaffe och mötet körde igång. Vi skrev .Som vi skrev jag tror vi fick med varenda litet komma.

Alla kolon satt som en smäck!

Kolon använder man när det är dialog, då skriver man namnet på talaren och sen ett : och därefter vad personen säger.

Vi tar lunch och gör en liten flytt.

Vi kommer på plats och pratar med föreläsaren. So far so good.

 

Sen.

 

Sen bryter helvetet ut. I 220 knyck i timmen staplar kvinnan orden. Det går inte i text att återge hur hon lät men det var som att läsa Svenska Akademiens ordlista. Ord. Högt och lågt. 

OCH jag fattade inte ett skit!!

 

Jag behöver förvisso inte förstå det jag ska skriva men jag måste få ihop det och det fick jag INTE:
Jag väste till Sara att hon skulle meddela tolkanvändaren, den primära, dvs den döve personen att vi skulle börja teckna istället. H*n kan teckenspråk men önskar ibland få skrivtolkning.

 

Fine.

 

Puh!

Nu känner vi oss på säker mark. Skriva i det tempot hon pratade hade ingen fixat inte med mer än hälften bortfall och det är INTE ok. Det är inte ens good enough.

 

OK. Vi jobbar på,alla nöjda och glada eller ja, alla kanske inte var nöjda för det var svårt att hänga med i talarens tempo.

 

När vi närmar oss slutet och vi ska avrunda det är då DET händer, föreläsaren frågar Sara som tolkar om hon får "låna" henne. Detta är en tolks mardröm, vi brukar alltid lyckas tråckla oss ur det men idag sker allt i 220 ...och nu , nu plötsligt ser jag Sara bugga loss med föreläsaren.

Nej, det är inte så vi jobbar men ibland händer saker. Plötsligt händer det.

 

Jag skrattade så jag tjöt. För att inte tala om de andra åhörarna. Det var de 39 sekunder som drog ner mest applåder och glada skratt.

Jag själv gjorde allt för att inte skratta mig fördärvad samtidigt som jag funderade på om jag skulle filma det hela. 

OM vi har (o)tur kanske det finns någon annan som hann göra det...

 

Imorgon ska jag jobba med The Dancing Queen igen...Undra vad som händer då?

 

Härligt att man kan skratta på jobbet.

 

ps jag funderar på vad det kommer att pratas om imorgon, Saras dans eller föreläsningen....