KapVerde

Vaknade tidigt. Sovit tungt.

Appen är tillbaka! Nu kan jag blogga on the fly.

Kanske att jag lyckas nu... Jag klippte mig hos Vivi på Björn Axen, det var på fredags eftermiddagen. Jag får alltid ett glas bubbel och lyxig choklad till. Me like. Jag blir nöjd med håret också. Sen åkte jag hem. Lördag - nu är det en vecka sedan så vad jag gjorde på dagen vet jag inte men kvällen var det fest. Överraskningsfest för Doris. Det har smusslats en hel del. Det har ordnats , allt för att födelsedagstjejen inget skulle få veta. Jag hade fått en uppgift och det var att kontakta Mona som driver en stor blogg. Jag menar verkligen STOR. Det är en blogg Doris läser och ni som läser här vet att Doris och jag träffade Mona i höstas. Det var kul, jag kontaktade Mona och klart hon ville vara med. Hon och Doris har ju samma frikort... Doris blev verkligen överraskad och hon hade inget anat. Vänner, familjen och en hel del videohälsningar. God mat och härliga människor. Tiden gick fort. Jag åkte med kusinerna hem, den bilfärden går till historien. Som vi skrattade. Vidbränd pyttipanna...piska en dö häst...Abbes bravader...Kul hade vi. Jag tog mat med mig hem... Alla hjärtans dag , kanske var den före festen, jag kom hem från jobbet och möttes av detta. ' Blommor! Tack fina Du som skickade dem. Du har fått ett privat tack. Jag njuter fortfarande av dem. På Alla hjärtans dag hade jag frågat barnen om de ville komma på middag och det ville de gärna. Jag lagade mat men jag ska aldrig mer tillagat just det köttet i ugnen, milde så torrt det blev. Alla tre barnen och Dennis var här. Så mysigt. Jag fick paket. inte bara ett utan två. Denna kväll tände jag också ett ljus, det har gått ett år sedan Nelitas man Antonio dog. Ett år. Ofattbart hur livet kan förändras på några minuter och aldrig bli detsamma igen. I veckan var det 40 år sedan min pappa dog. Jag skrev om det på instagram. Jag och min pappa, kan jag vara typ 4 år på bilden. En fin bild på min pappa som liten. STTF firar 50 år och har sitt jubileeum här i stan. Jag var där i fredags på mingel och föresläsning. Christina Stielli - helt fantastisk människa. Så mycket kloka ord. Skratt. Och eftertanke. Duktiga kollegor tolkade. Nu hoppas jag att jag har lyckats med detta. Håll tummarna. Må appen snart vara klar att användas igen.

Nu ska jag se om jag kan få detta att funka. Jag är inte direkt känd för mina datorkunskaper...men skam den som ger sig. Jag tror att jag är mer känd för min envishet. Good or bad. Nope det funkade inte. Jag får hoppas att appen snart kommer tillbaka i uppdaterad form. Under tiden samlar jag på bilder som jag vill skriva om. Jag tycker att textinlägg har en tendens att kännas döda...jag gillar ord tillsammans med bilder. Som ett gammalt hederligt fotoalbum. Jag ska iaf hjälpa en vän att hämta en möbel och köra den hem till henne. För det behöver jag bilen och just nu har Kevin den. Han kommer hit om ett tag. Sen har jag två katter som är hungriga och vill att jag kommer till dem. Ja ja, klockan är inte mycket och dagen är lång. Jag kommer fixa detta. Jag ska också klura på hur i hela fridens namn jag ska få till detta med bilder via datorn ...eller mobilen utan appen. Kram på Dig

Appen uppdateras och jag har glömt hur man gör på annat sätt. Ska klura på detta. Ha tålamod. Kram

När barnen var små gick de på bästa förskolan ever. Ett föräldrakooperativ. Vi sökte plats till Felicia och fick den med förbehållet att jag skulle vara köansvarig. Den uppgiften tog jag mig an. Det var en del andra grupper också som vi ingick i. Senare blev jag vald till ordförande för kooperativet. Det var mycket jobb. I styrelsen satt också Björg som kassör och Ditte som sekreterare. Vi var en go gäng och Björg fick mig att förstå budget och ekonomi. Jag vill minnas att vi satt i tre år innan vi lämnade över till en ny styrelse. De i styrelsen hade befrielse från städning som vi föräldrar skötte. Förskolan städades varje dag. Och storstädades två gånger per år. Detta gav våra barn en fin miljö att vara i och de var sällan sjuka. Styrelsen var befriad för ett visst antal barn men jag städade ändå kanske också för att vi hade tre barn , dvs städveckor för alla tre. Jag städade glatt förskolan. Det gav mig energi och barnen fick en fantastisk start på sin skolkarriär. Vilka pedagoger och barnskötare vi hade. Det var också turbulenta inslag, personal som sa upp sig. Saker som hände. Renoveringar, Utbyggnad. Mycket jobb men kul. Med denna långa inledning ska jag nu komma till sak. Jag träffade Björg på bussen för ett par veckor sedan. Vi bytte nummer och sen kom en inbjudan till Ost och Vinkväll. Jag och Ditte som också fått en invajt tackade ja och det blev många härliga timmar . Prat om då och nu. Skratt och allvar. Som om tiden stått still och vi bara tog vid där vi slutade. Idag är våra barn mellan 25 och 20 år. Fina unga vuxna som med värme pratar om sina kompisar och fröknar från Djungeln. Det var så kooperativet hette. Det kommer bli fler ost och vinkvällar. Snart. Ha en fin dag, solen skiner, ut och lapa i dig lite Dvitamin. Kram

Jag ber om hjälp och jag får det. Igår fick jag min bil fixad av Kevin och Johan, avgasrör som hängde löst. Ny gummiklämma . Och en annan dag ska Kevin tillsammans med min svåger Perra svetsa lite, så det sitter stadigt. Mina däck har nu fått en vinterförvaring också. Så himla skönt och jag är glad för vänner som hjälper mig. Att fråga om hjälp är bra. Det finns oftast någon som kan det jag inte har en aning om hur man gör. Saker att låna. Få tips om. Att prata med när livets vindar viner. Tacksam, för er alla som finns där runt omkring mig. Och mina barn.

Gaah inte bra att vakna, stänga av klockan och sen somna om!

Kusinen min , idag är det Din dag.

Jag har börjat lyssna på radio. P4.

Blir det inne när det ser ut så här ute.

Skriver jag brev som jag aldrig skickar. Ibland blir det hela romaner.

Samlat kraft. Andats. Reflekterat. Konstaterat.

Idag e jag ...hittar inget ord.

Middag med de bästa.  Mina barn. Och Dennis.