KapVerde

Sorgen finns där. Tomma skålar. Inget ljud av tassar.

Saknaden efter dig prins Zigge är oändlig.

Med sorg skriver jag detta inlägg. Vår prins fick somna in igår. Omgiven av sina tvåbenta syskon och mig. Igår morse var vi på promenad som vanligt. Han åt och drack. Vi åkte till jobbet Cornelia och jag. Jag jobbade sent. En heldag utan möjlighet att svara eller kolla mobilen. När jag satte mig i bilen och tog upp mobilen såg jag att alla tre barnen hade ringt mig. Flera massa gånger. Jag skulle just ringa Cornelia när hon ringde mig. I luren hör jag henne storgråta. Knappt hörbart får hon ur sig att de är på Blå Stjärnan med Zigge. När hon kommit hem från jobbet var allt som vanligt. De hade gått på promenad, Zigge åt och drack. Några timmar senare hör hon konstiga ljud fr sovrummet där Zigge var. Han har en korg även där. Hon gick dit och ser honom vingla fram. Hans ben hänger inte med. Hon får med honom till vardagsrummet, oklart hur det gick till. Där förstår hon att något är väldigt fel. Hon ringer sina syskon som efter ett samtal eller tre svarar och slänger sig i sina bilar för att komma till henne. Kevin är först framme och de får med Zigge ut i bilen. Han är lam i benen men han förstår inte det själv utan vill gå ...Felicia ansluter på djursjukhuset. De får träffa en veterinär. Det sätts en nål med smärtlindring och Zigge får syrgas. Jag sitter i bilen och kan knappt andas. Denna dagen har jag fasat för. Jag älskar att vara hundägare men denna stunden är fasansfull. Jag kör som en dåre , som om jag hade stulit bilen. Kommer med en bredsladd in till Blå Stjärnan.Där möter jag Kevin. Får ett munskydd och går in till Zigge och Cornelia. Vi får vara max två personer i rummet. Jävla Corona. Jag stryker honom över öronen. Gosar ner mig i hans päls. Torkar av mig snoret i hans päls. Han ligger stilla och fint utan smärta. Veterinären kommer och vi samtalar. Hon misstänker att det är hans diskbråck som återkommit. Det tror inte jag, jag tänker stroke. Hon pratar om operation men att han är gammal. Jag avbryter henne med en snäll gest. Det är inte aktuellt snörvlar jag fram. Det är dags för Zigge att få somna in. Så fruktansvärt att ta det beslutet men barnen och jag var eniga om att det är bäst för honom. Operationer, rehab och allt annat är inte försvarbart . Tårar. Snor: Munskydd.. Immiga glasögon. Vi turas om att vara med honom. Ute är det en fin sensommarkväll men vi alla fryser. Sorg är kall. Hård. Administration. Betalning. Beslut om kremering. Enskild sådan ? Ja tack, jag vill ha hela min Zigge . Inte ihopblandad med andra ....Märkliga val. Veterinären kommer tillbaka. Berättar vad som kommer ske. Hon är fin. Det är värdigt. Zigge ligger inlindad i en fin filt, mjukt och varmt. Cornelia och jag är med honom. När hans hjärtat slutat slå och han har lämnat oss kramar, smeker vi honom . Viskar i hans öra att han är den bästa hunden i världen. Att vi älskar honom och för alltid kommer bära med hans minne. Vi går med tunga steg mot bilarna. På vägen hem köper Kevin och jag mat med oss hem. I hallen möts vi av skor. Tomma koppel. Dennis har kommit raka vägen från träningen. Victor är där. De varma kramarna vi får är guld värda. Att få låta tårarna rinna fritt. Cornelia är på toaletten, hon kräks av sorg. Kevin får bära henne till soffan. Vi packar upp maten. Dennis har köpt med sig fika. Jag häller upp vin. Ett stort glas, kallt rosévin. Sveper det nästan i en klunk. På tv:n pågår Sveriges VM kvalmatch mot Spanien. Det blir svensk vinst. Vi sitter tillsammans. Pratar. Äter. Tänder ljus. En sorglig dag som blir till ett minne vi skapar tillsammans.