Begravning

Igår tog jag farväl av en vän från min teckenspråkiga värld.
Jag var 13 när jag började på en kvällskurs tillsammans med min mamma.
Min mamma jobbade i särskolan och det hade visat sig att barn med Downs syndrom fick igång sitt tal om man gav dem teckenspråk.
Mamma tog med mig på kurs. Och där  där tog mitt intresse fart.
Farbror Sven.
Sivert .
Och GullBritt.
Den senare frågade vad jag skulle bli när jag blev stor. Inte vet jag svarade jag.
- Du ska bli tolk sa  Hon!
Jag tänkte mest - det vet väl inte du men tänk så rätt hon hade.
GullBritt har funnits igenom hela min utbildning. Jobb.
Hennes hjärta är fyllt av omtanke om döva & teckenspråk. Och kärlek till Björkö.
Hon fick in mig på teckenspråkslinjen 1987.
Fixade utbildningsbidrag till mig när jag gick tolkutbildningen.
Hon har lärt mig mycket.
Igår begravdes hennes livskamrat Sivert.
Han var också min lärare. Tisdagskvällar på D-huset. Caféet.
Han var en så fin man. Idrott var hans passion.

Begravningen var ljus och fin. Fylld av känslor. En fullsatt kyrka.
Värme Och kärlek.
Sivert var pappa till min fina kollega Steve.
Extra pappa till Carina och Kenny.  
Carina jobbade på tolkcentralen när jag började där. Idag driver hon ett tolkbolag. 
Kenny och jag gick teckenspråkslinjen tillsammans 1987.
En teckenspråkig familj som gjort mycket för döva. Dövvärlden. 




Steve skrev så fint om sin pappa.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback