21 februari 1979

Dog min pappa.
Han somnade m tidningen på bröstet. Hemma hos sin mamma, min farmor.
Hon tog det hårt.

Han hade på hösten före varit här i Göteborg på Sahlgrenska för undersökningar.
Han hade cancer i urinblåsan. Det hade han haft ett par år.
Han hade fått besked att inget mer gick att göra. De kunde inte bränna mer för då hade blåsan gått sönder. Den var så tunn å skör.

Jag hälsade alltid på honom på sjukhuset men alltid nere i entrén. Han tyckte inte sjukhus var gjorda för barn.
Han ville inte att jag skulle bli skrämd av slangar maskiner dofter och annat.
Han ville helst inte ha sjukhuskläder , han var lite av en kläddsnobb. Kläder var viktigt för honom liksom välputsade skor och snygga armbandsur.
Nalta karut var han sa min mamma. Med värme i rösten.
Saknaden finns här brevid mig. Den blev starkare när vi fick barn.
Ville att han skulle få träffa dem. Vara med dem. Att jag skulle kunna se likheter dem emellan.
Så blev det inte..



Du finns för alltid i mitt hjärta. Du , min pappa.


Kommentarer
Postat av: Moster

Så fint du skrivit om pappa Hagge. Ja han var en snäll man och dog för tidigt. Men vi får bära med de famla i våra hjärtan . Kram

2015-02-21 @ 12:02:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback