Igår

fick jag ett anfall, av saknad, längtan, jag skickade ett sms och fick ett Ja! till svar.
Vi åkte allihop hem till familjen Forbes.
Den yngsta medlemmen i klanen sov men jag gick allt in och strök henne på kinden. Hon e så liten och näpen.
Tänk att hon snart ska bli storasyster, eller ja snart o snart, i slutet av september.
 
Det blev en mysig kväll.
 
Jag känner att semestern är som en hägring, en oas i öknen. Jag längtar och ser fram emot att vara. Vara tillsammans.
Det ska bli gott.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback