KapVerde

Jag var på utvecklingssamtal med Felicia idag.
Vi kan som hennes föräldrar känna oss hedrade, vi fick följa med.
Nu när hon snart är 18 är det med hennes goda vilja vi får följa med.

Jag blir tårögd när jag hör dem prata.
Felicia och hennes mentor.
Klart att jag som hennes mamma tycker att hon är fantastisk men att få höra hur hon är i skolan gör att mitt mammahjärta slår några extra volter.
Stolta är vi över henne.
Hon har gjort sitt skolval och det sitter som hand i handske för henne.

När jag kommer hem möter jag Cornelia och hennes kompis Linnea.
De har varit på Coop och handlat till sitt mys.
De är lediga från skolan imorgon och de har planer på att spela spel halva natten och sen ska det ätas chips och drickas dricka.
De skrattar och har kul.
Jag är glad att hon har fina vänner.

Kevin sitter på sitt rum.
Spelar något spel samtidigt som han skriver på ett skolarbete.
Duktig är han och hjälpsam.
Hans klasskompisar får gott stöd av honom i sina inlämningar.

När jag klev av bussen mötte jag en av barnens fritidsfröknar.
Hon berättade om sin arbetsituation.
Helt otroligt men de har hur många barn (64?!?) som helst på fyra pedagoger.
Jag tänker att dessa barn är vår framtid.
Det vi inte satsar på dem nu finns det risk att vi får betala dyrt för när de är stora.

Jag tror inte att många av oss vuxna skulle acceptera att ha en sådan arbetsmiljö.
Barnen kommer tidigt och går hem sent.
Hmmm karriär i all ära..

Jag vet att min kloka mamma gav mig rådet när vi väntade Felicia:
"- Ge barnet tid, baka bullar med dem och ät sedan bullarna tittandes på  tv:n under en filt.
Lyssna på dem.
Det kommer ni att ha igen"

TACK ! för det fina rådet.


Kram
Nu väntar dagens matlagning på mig.
Fläskkarré.