1 år

Sedan jag skrev på de sista pappren för lägenheten och fick nycklarna i min hand.
Hem, vårt hem, Cornelias och mitt. Och Zigges såklart.

Klockan var tre, det regnade och var fredag eftermiddag.
Jag gick på kryckor då jag dagen före hade svimmat på mitt uppdrag och pajat mitt redan sargade knä.
Högst olämpligt men det var bara att bita ihop.
Cornelia fick ensam ta emot levernas av soffa och säng.
Hon hade tidigare packat ned survivalkit. Lakan, täcken, kuddar, handdukar och bestick.
Allt för att klara oss en kväll, natt.

 
På något sätt baxade vi in det. Monterade det.




Bäddade.

Åt pizza ur kartongen. Drack cola.

Men med mycket jävlar anamma kom det på plats och vi fick tom fredagsmys.

Första frukosten. Innan flytten tog fart.

Detta första år har innehållt mycket praktiska saker.
Försäkringar som ska fixas.
Avtal som ska skrivas.
Bytas.
Köpas saker.
Känna in. Känna av.
Besluta.
Ombesluta.
Ett år som har gått fort.
Boat in oss.
Landat.
Växt som människa.
Reflekterat.
Konstaterat.
Gråtit en tår eller tre.
Varit arg.
Förbannad.
Besviken.
Glad.
Nöjd.
Tillfreds.
Födelsedagar, jul och påsk har firats. 
Nyår .
Vänner på besök. Team Always har varit här.
Släkten.
Barnen - mina älskade barn. ❤❤❤

Ett nytt kapitel i mitt livs bok började. 
Tacksam för mina barn och alla Er andras hjälp. Utan er hade jag inte varit där jag är idag.
Ni bar mig när jag inte orkade själv. Ni har skruvat, borrat, byggt och lagat mat.
Peppat. Lyssnat.
Funnits.
Jag är jävligt lyckligt lottad som har Er.

All kärlek till er var och en och ett stort tack.
💝💝💝



Kommentarer
Postat av: Camilla

Kärlek tillbaka till dig

2019-09-23 @ 09:25:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback