KapVerde

En måndag, precis som det var för 11 år sedan. En vanlig måndag i november, en dag som kom att förändra mitt liv för alltid. 

Inget är sig likt efter den dagen. Mycket har hänt , det har runnit mycker vatten under broarna. Salt vatten och sött vatten. 

Ett telefonsamtal som ändrade allt  -trots att det har gått 11 år minns jag tydligt hur jag svarade och vad jag hörde. 

Hur jag snabbt tog mig hem till min mamma. Jag körde fort de där 5 kilometrarna...jag parkerade för att sen springa till min mammas lägenhet. Mötte min bror, mamma och Josef han som hade hittat min mamma irrandes omkring på parkeringen. 

Den där måndagskvällen spelas upp för mitt inre. Om och om igen. Något litet som kastar mig tillbaka , en doft, ett ord , en bild eller plats. Det kommer över mig, ibland helt oväntat. 

Jag bär för alltid med mig detta , denna kväll, natt och den månad som följde. Många tankar har farit genom mitt huvud. Minns med fasa när jag en period vaknade upp, rädd för mina egna mardrömmar. 

Det är ett sår som har en hinna så tunn och skör, som så lätt rispas upp. Som så lätt börjar blöda...

Men jag minns också all kärlek jag fick av min mamma. All kärlek och all tid hon gav mina barn. 

Hon fanns alltid där för mig, oss. Jo, hon hade sina mindre bra sidor, men det har vi alla lite till mans. Hon var inget undantag- men hon var min mamma. En mamma som jag älskade, som lärde mig mycket. Hon var den som lade grunden till den jag är. Hon lät mig önska  vad som helst i julklapp så länge jag inte förväntade mig att få allt. Hon som lärde mig att förstå värdet av kunskap, man visste aldrig när man behövde den. Att det är roligt att lära sig saker. Att skolan är viktig. Att komma i tid, vara hel och ren och artig. Att närvaro som förälder ger barn en trygg grund att stå på. Att jag kan. 

Mat ska lagas och den ska ätas tillsammans, oavsett vad man tycker om att lyssna på småsyskonets prat- mitt prat om lekskolan fick lika mycket tid som mina syskons prat om mopeder eller kemi. Pelikanen kallade de en av sina lärare minns jag. Jag fattade inget om kemi men jag fick lära mig att lyssna när andra pratade. Vi gick på stan, tog en fika. Jag fick köra när hon skulle storhandla inför något kalas det skulle bakas till.  

Hon lärde mig att älska Tvärålund och tystnaden där. Att njuta av att kissa bak-i- hörnet. 

Mamma, du gav mig så mycket och för det är jag tacksam. 

 

Idag tänder jag ett ljus för dig. Och jag ler och minns med glädje allt vi gjorde tillsammans. Tack för att du blev just min mamma.