Undrens tid

är ännu ej förbi!

Tog min kollega Sandra på orden å for iväg till friskis i arla morgonstund.

Medel/puls klockan 07:00!!



När tio minuter hade gått tänkte jag ge upp.
Bet ihop.
Kämpade.
Svettades.
Log.
Strax före halv tänkte jag att det var de längsta 40 minutrarna jag upplevt på länge.

Sen sa hon att det bara var tre låtar kvar. Måste varit jordens längsta!

Det viktiga är att jag inte gav upp. Jag kämpade på. Hoppade i min takt. I min höjd. Jag njöt av musiken. Och kroppen ficl jobba.

När jag hade duschat så satt jag en stund för eftersvettningen var inte av denna värld.

Så nöjd att jag kom mig iväg. Nu ska jag hitta fler pass som passar mig.

Ha en fin fredag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback