En gång för länge sen

Ja, det är nästan som en saga, hur vi möttes.
Har du hört den förut?
Då kan du sluta läsa nu eller så får du den i repris här och nu.
 
Jag arbetade en gång för mycket länge sen på ett litet litet företag på Kungsgatan. Vägg i vägg fanns det ett annat litet bolag. Scandinavia Show Connection hette det, där jobbade det några killar.
Varje fredag kom HAN , han som körde turnébilen. Han var sååå fin.
Jag gjorde mig till men inte hjälpte det.
Jag fick veta hans namn, det var hans bror som var en av dem som hade firman vägg-i-vägg. Turnén tog slut och
våra vägar skiljdes åt och tiden gick men jag  kunde inte släppa tanken på denne fina kille.
 
Jag jobbade på Lejonet och Björnen, och en dag kom min bästa vän Lotta, som också jobbade där,  till mig och sa att han är där ute.
-Vilken han frågar jag.
- Han du tycker är så fin!
Jag var inte sen med att gå ut och säga hej. Jo, mycket riktigt var det Han.
Vi pratade lite och han fick mitt nummer. Jag var jublande glad och tänkte att NU skulle han ringa men se det gjorde han inte.
Ja, ja det var bara att tugga i sig det.
 
Jag jobbade också, samtidigt på Svalebo sjukhem , ja jag hade många jobb samtidigt. Där jobbad också Helena. Vi bodde på samma gata, några trappuppgångar ifrån varandra. En kväll var jag hemma hos henne och drack lite vin. Satt och tjötade som man säger på Göteborgska.
Hon hade en annan kompis där, Carola, en tjej jag aldrig hade träffat.
Helena undrade hur det gick på killfronten. Jag sa att det var intet nytt under solen. Jag sprang med jämna/ojämna mellanrum på Honom ute på krogen.
Helena tyckte att jag skulle ringa till honom men jag svarade att det inte var så enkelt att göra. Han har en afrikansk pappa så vad kan han heta för ovanligt i efternamn!
Då frågar kompisen som var där och som hade lyssnat på pratet ;
- kommer han från Mariestad? Har han en bror som heter Manuel?
Jag svarade att det gjorde han. Att det har han.
Då heter han Nordgren svarade hon.
- Nordgren?
- Ja , han har sin mammas efternamn. Vi gick i scouterna ihop när vi var små.
 
Vi pratade vidare och drack ett glas eller två till. Jag knatade hemåt och Helena sa att jag skulle ringa honom.
Jag kom hem till min lilla etta och där tog jag mod till mig, slog upp telefonkatalogen, ja det var för länge sen, hittade hans nummer och ringde.
Det gick fram ett par signaler innan jag hörde honom svara.
Glatt säger jag:
-Hej, Det är Elisabeth. Vad gör du för något?
Han svarar lite sömndrucket .
- Jag sov! Jag brukar göra det klockan tre på natten!!
Ridå.
Jag sa något i stil med att jag kunde ringa senare men han tyckte att om jag nu ändå hade ringt så kunde vi prata. Och det gjorde vi.
Vi pratade så pass att hans väckarklocka ringde,han jobbade som snickare och skulle upp tidigt.
Innan vi la på hade vi bestämt att vi skulle ses på kvällen för att gå på bio.
Dagen gick och vi skulle mötas. Jag vill minnas att vi möttes vid Kopparmärra men han säger att det var utanför Downtown.
Vi möttes , gick på bio och fortsatte att prata.
 
 
Vi började träffas mer och mer ..
 
Det är först efteråt som han har berättat att han inte var riktigt säker på vem det var han skulle träffa den där kvällen men när han såg mig kom han ihåg att jag hette Elisabeth!
 
Och mitt telefonnummer låg fint i en av hans lådor...
 
 
 
Denna bilden är tagen sommaren 1989, av hans mamma.
Mm tiden går, våra barn undrade vilka det var på fotot...
 
25 år har vi varit tillsammans nu.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Grattis!! Ser att Kevin liknar Antonio till max och att Felicia liknar dig!

Postat av: El´ena

Håller med Camilla! Idag (23/12) är det en stor dag för A och du har lovat att ge honom en kram från mig. Hoppas ni har det bra allihop!

Svar: jag kramade honom och grattade från dig, er.
Elisabeth T

2013-12-23 @ 08:30:17
Postat av: malin

Underbart.... såååååååå himla underbart ❤ kärleken är fantastisk ❤ tack för att du berättade!

Svar: ja , visst är den fantastisk. roligt att du läste det. kram på er, nu ska jag ta ett glas vin och återvända till solstolen och min bok. Jag hinner läsa mycket och det gillar jag.
Elisabeth T

2013-12-27 @ 17:18:52
URL: http://mallafors.blogspot.com
Postat av: Moster

Så roligt att läsa detta . Vi sitter nu i vår soffa och Ulla och Gustav är här . Ute regnar och blåser det . Kramar från oss

2013-12-28 @ 20:05:12
Postat av: Johanna Mikkola

åh vilken underbar historia <3 det var modigt av dig att ringa honom, och vilken tur att du gjord det!
Kram

Svar: Ja visst var jag modig, utan det samtalet hade det inte blivit vi. Igår pratade jag med Cecilia om Vincent, hon längtar efter honom. Det var dans i byn igår igen, these people know how to party!!
Kram
Elisabeth T

2013-12-31 @ 14:12:01
URL: http://johannatomar.blogg.se/
Postat av: Johanna Mikkola

Låter härligt!! Passa på att njuta. Vi har det regnigt och grått! Hälsa alla från oss! Kram

2014-01-02 @ 20:40:09
URL: http://johannatomar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback