KapVerde

föddes vår fantastiska dotter Felicia.
Det var en härlig vårdag.

Vi vaknade tidigt för att hinna äta frukost innan Antonio skulle iväg till Ruddalen för att jobba på VM i skridskor.
Anders, hans kompanjon kom för att äta med oss.
Jag hade koll på klockan för att se hur långt det var mellan värkarna.
Detta var dagen vårt barn var beräknat att födas.
Det är bara ett fåtal procent som kommer på det datumet,
Felicia var punklig.

Det var en gäng minuter mellan värkarna.
Antonio och jag kom överrens om att han skulle åka och att vi skulle be min mamma komma över till mig.
Vi hade faktiskt mobiltelefon redan då, vilket var ganska ovanligt att ha , jag skulle ringa hem honom när det var dags.

Mamma kom och vi tog det lugnt.
Värkarna kom regelbundet.
Vi tog Ozzy på promenad i det fina vädret.
Vi fikade.
MEN när klockan närmade sig halv två tyckte jag att det var dags för den blivande pappan att komma hem.
Mamma stannade kvar med hunden.

Antonio och jag åkte till förlossningen på Sahlgrenska men före det åkte vi till Patrik i Gamlestan för det skulle tippas också.
Lämnas in en kupong med stryktips.
Vi hämtade Candy som fick ta över som ljudtekniker på Fashion House i Mölndal där det var repetitioner inför söndagens modevisning.
I bilen förklarade Antonio för honom hur mixerbordet funkade.
Candy tyckte mest att Antonio skulle köra fortare ;O)

Vi kom fram till Sahlgrenska och blev insläppta på förlossningen.
Vi fick det lila rummet precis som vi önskade.
In kom barnmorskan.
Hon hade världens största prilla under läppen!
Det var kanske inte det vi hade förväntat oss men vilken tjej,
lugn , trygg och duktig.
Hon lotsade oss genom dessa timmar på ett helt fantastiskt sätt.

Vi var på förlossningen vid tre ungefär.
Allt gick enligt planen.
Antonio var en fantastisk coach.
Bubbelbad en stund och sen tillbaks till rummet.
Det fortskred och lustgasen var min bästa vän.
Bäbisens hjärtljud gick ner så det blev lite aktivitet på rummet.
 Antonio hade järnkoll på CTG-kurvan.
Jag var i min egna lilla värld.

Hinnan ville inte ge med sig och då sa barnmmorskan att hon helt enkelt skulle hjälpa till...och att det skulle göra ont.
ONT?!?
Jag hade mest lust att sparka på henne men sen när det var över gick det så fint.
Bäbisen hade fastnat med näsan och for bara fram och tillbaka.

De drog lite paralleller till sportens värld;
- Kämpa på, det är som att springa ett marathon och nu är det bara upploppet kvar!

Inte så smart att säga till mig som har ett antal Varv sprugna och vet att det är tufft de sista metrarna.

-Det är som en spännande hockeymatch! Snart går slutsignalen.

Minns ni OS -94 i Lillehammer?
Hockeyfinalen?
Den som avgjordes på straffar ,
Foppas numera historiska straff.

Mer spännande kan det inte bli och den matchen hade jag så klart sett veckan före.

Nej sportjämförelser var inte de bästa.

Med krafter från ovan kom hon så till slut, några minuter före åtta på kvällen.
Med ett huvud som gjort för en stjärngossestrut!
Så fin.
Vår Felicia.

När allt var över och vi låg i sängen somnade bästa coachen ever.
Felicia låg på mitt bröst när han vaknar upp och säger:
- Vem ska vakta henne på krogen?

Idag fyller hon 18!

Antonio åkte hem till Ozzy, med sig till honom hade han en filt som Felicia hade legat i.
Det var natt och jag satt i en fåtölj.
Ute singlade snön ner.
Kroppen fylld av lyckohormoner.
Jag kunde inte se mig mätt på detta vackra flickebarn.
48 cm kärlek.
3190 gram ren lycka.

Vi hade blivit föräldrar.
Vår dröm hade blivit sann.