KapVerde

Efter frukosten tog vi oss ut med Harrods som mål. Känns som man bör ha besökt det när man är i London.

Det blev inget shoppat där men det är en upplevelse att vara där.

Alla dessa sinnessjukt dyra saker.

De här är inte heller billiga. Ferrari och Lamborghini . På rad.

Kul att drömma lite. För att vara i en stad, så rullar det så många dyyyyra bilar på gatorna. Kevin vet vilka märken det är. Modeller.

Att promenera är ett perfekt sätt att se en stad. Och att prata.

Våra samtal e fina. Djupa. Ytliga. Skojiga. Jag får lyssna till hans tankar. Dela dem. 

Så tacksam för vårt prat.

Vi styrde stegen till Oxford Street.

Primark  

Alltså den butiken...man går bananas. Att det står 4 på prislappen får mig att tro att det kostar fyra kronor!

Glömmer att valutan e pund.

Vi hittade roliga saker. Presenter.

Kevin e inte den som gillar affärer, för mycket folk men här har han hittat en del.

Detta e en bil i min smak. Det är mitt och Kevins nästa mission. Att flyga till Italien, få hjälp av Mirko att köpa en gammal fin Fiat och sen köra den hem.

Magnolian blommar.

Vi vilade nån timma på rummet. 

För det började närma sig.

UFC gala i London O2 arena.

Som Kevin längtat sen vi bokade resan.

Att jag får dela detta med honom är så kul.

Vi tog oss till Lancaster där vi hoppade på tunnelbanan. Bytte till Jubilee linjen till Greenwich någonting.

Där följde vi strömmen. 

Tog in  känslan.

Klockan var efter 16. 

När vi skulle hämta biljetterna blev vi varse att de skulle vi ha skrivit ut!!

Panik. Skulle vi inte komma in? What ?!?

En fantastisk tjej tipsade om Continental Hotel,  kanske kunde vi skriva ut där?!

En lång promenad , O2 är inringat av restauranger.

Hotelet låg vid H vår entre.

I receptionen sa kvinnan lugnt, Service center vån 2!

Kevin loggade in och snart rasslade skrivaren igång.

Två ark papper ren lycka.  Mitt hjärta slog volter.

O2 arena är stooooor. Vet inte hur många den rymmer. 20 000 personer.

Det var långt ifrån fullsatt.

Vi åkte två rulltrappor upp och sen fick vi ändå gå många trappsteg innan vi hittade våra platser. Högt upp men vi såg Oktagonen bra och det fanns jumbotroner.

Sen, sen började det och nu var klockan 17.

Om detta är en sport kan vi tvista om. Att vuxna människor slår, sparkar knockar varandra sönder och samman.

Men de är idrottare, vältränade, dedikerade. 

Stämningen.

Dana White tror jag han som e chef över UFC heter var där. Hans speciella röst.

Kändisar.

Gamla stjärnor.

Det var fight efter fight efter fight. En tjejmatch eller kort som det kallas.

Undergrupper .

Och sen kvällens huvudkort.

Fighters visas på jumbotronen, berättas om deras historia.  Antal fighter.

De går in till musik de själva valt.

Det smörjs ögonbryn. Kollas handskar och sen går de in i oktagonen.

Näste man.

Samma sak.

Domaren ger signal och fighten e igång.

Jag fattar inte reglerna, greppen men Kevin förklarade. Han kan detta teoretiskt. 

Tiden bara rann iväg.

Att få dela detta med Kevin! Hans första UFC gala live....magiskt.

Allt folk, arenan var så gott som utsåld.

Sista fighten kan ni läsa om på Aftonbladet sport idag...

Vi var där. Tillsammans. Kevin och jag.

Logistiken var fantastisk. Gick så smidigt att ta oss ner , ut och till tunnelbanan. Vakter. Kö. Alla bara flöt med.

Vi lämnade O2 arena, glada nöjda och en upplevelse rikare.

En timma senare satte vi nyckeln i dörren till vårt hotel.

Somnade m glädje bubblande i bröstet.

Tack Kevin att jag fick uppleva detta tillsammans med dig. Dela detta med dig.