Tillbaka

På en plats där jag för drygt 18 år sedan svimmade mitt i uppdraget!
Jag minns att jag tolkade och att jag sen vaknade upp.
Undrande varför jag låg på golvet!
Stirrade på en blå plastmatta.

Reser mig upp och säger till XX den hörande tolkanvändaren att fortsätta prata.
Talar om vad jag Hörde sist. 

Inte ta för stor plats i rummet.
😂😂

Då Ser jag att De alla tittar på mig med förundran i blicken.
Typ, " är hon helt knasig"?!?

Då hör jag att det springs i korridoren Och in kommer ett akut-team.
Med akutväskan i högsta hugg.

Doktorn säger till mig att lägga mig ner.
Då börjar jag att protestera.
- Jag måste tolka klart. Jag kan inte lägga mig ner.
Jag måste sköta mitt jobb!

Doktorn beordrar då mig att lägga mig ner.

Där blir jag liggandes medan blodtryck tas.
Kontroller görs.
Jag får sedan följa med till ett vilrum. 
Där blir jag kvar i en timme.

Tolkanvändaren , den primära,  får klara sig utan mig.

Jag tvingas ringa Maud i samordningen för att säga att jag inte kan ta nästa uppdrag eftersom jag måste vila klart. 
Maud löser det.

Jag skäms.
Tolkar ska vara ett med tapeten.
Smälta in.
Inte bli ett med golvet!
Inta ta plats.
Vara neutrala.

Till sist fick jag lämna stället.

Efter ett par dagar ringer Maud upp mig.
På en annan linje har hon tolkanvändarens barn.
Denna söta unge undrar hur tolken mår!
Maud frågar om och bad hon ska svara.
-tolken mår bra säger jag.

Då kommer följdfrågan:
-Hur mår bäbisen i magen?

-Den mår också bra säger jag.

Så omtänksamt. 
Så fint.

Det går ytterligare ett par veckor så möter jag detta barn. 
Och hen blir så glad över att se mig. Att magen mår bra.
Berättar för sin förälder att det var jag som hade svimmat.

Bäbisen i magen var hon som fyllde 18 förra veckan!

Tiden går.

Ska hålla mig på fötterna idag.

💖


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback