KapVerde

Mitt förhållande till

Godis är problematiskt. Jag äter godis alldeles för ofta.

För att det är gott.

För att det är lördag.

För att det är kalas.

För att jag åker tåg.

Buss.

Bil.

Spårvagn.

Jag äter godis som tröst.

För att fira.

För att unna mig.

För att det är jag värd.

För att det regnar . 

För att solen skiner.

För att det är ett bra program på tv eller för att alla program e dåliga.

Ni fattar.

För mig finns det alltid ett skäl till att äta godis . 

Jag tror att det hänger kvar från min barndom. Jag var sjuk ofta. Var tvungen att vara inne för att inte dra på mig fler infektioner/virus. Min kropp var så mottaglig för allt.

Jag åt penicillin  och sulfa som andra fick lördagsgodis.

Jag låg på sjukhus. Provtagningar.  Undersökningar. Det var inte kul och mamma gav mig godsaker som belöning .  Före - under- och efter . 

Hon ville väl men jag blev en Godis gris. 

I perioder har jag drastiskt minskat på mitt Godis ätande bara för att sakta falla tillbaka.

Klart jag fattar att det inte är bra. Varken för kropp tänder eller plånbok. 

Lätt att säga - sluta. Svårt att få till.

Finns det ett ASB? AnonymaSockerBeroende-föreningen.

Ska jag starta den? Socker-rehab. Läggas in för att bli av med sitt beroende.

Det kommer att komma. Var så säker.

Under tiden Mumsar jag vidare här där jag i detta nuet sitter å unnar mig godis för att det är jag värd efter uppdraget. Och för att det är synd om mig som måste vänta på ett tåg.  

Mitt förhållande till godis e lika komplext som det jag har till Gud.

Jag har samma problem som du eller rättare förhållningssätt till godiset. Vi bör istället se det som en ful ovana... kram Camilla

Det finns redan behandlingshem för sockerberoende....jag vet helt säkert! Även någon svårt chipsberoende fick behandling.....

Ät du , bättre än mycket annat beroendeframkallande 😘