Dagarna går

och ibland vet jag inte vad jag har fyllt dem med.
Jag känner mig yr och trött, jag har för mig att jag har känt så här förr när vi har meckat med tiden. Jag kan tro att mitt huvud blir förvirrat över sommar vs vintertid.
 
Jag har haft en ganska lugn och soft dag på jobbet. Jag har varit iväg på två uppdrag och haft två timmar studietid.
Jag måste nog erkänna att studiemotivationen inte är så hög, jag har redan mentalt slutat skolan.
Fick i fredags på "utvecklingssamtalet" veta att jag kommer att bli godkänd!!
Vissa tider under utbildningen har det känts som ett omöjligt berg att bestiga. Hur ska det vara möjligt att lära sig detta? Inte bara att skriva med rätt fingersättning och snabbt utan att faktiskt tolka det sagda orden.
Ja, den känslan och oron sa fröken att hon också tidvis haft över mig.
MEN skam den som ger sig.
Jag kanske var seg i starten. Jag minns den där första dagen i skolan att jag tyckte att alla andra redan kunde, både skriva med rätt fingersättning , snabbt och att de visste hur tolkprogrammet fungerade.
Jag själv var kvar i manana-land, jag hade haft semester i en månad på KapVerde. Solat, läst, slappat ,badat, ätit och bara-varit.
Nu är det snart examensdags. Vi i klassen funderar kring detta..ser med skräckblandad förtjusning fram emot det första riktiga uppdraget. Skarpt läge. När ansvaret vilar på mina fingrar.
Vilket uppdrag kommer det att bli? När? Med vilken kollega? Ensam?
Många tankar är det men det som är tydligast för mig är att jag är så glad över att jag fick denna möjligheten och att jag tog den.
Det har tom stått skrivet i Amelia och det gav mig en varm jacka!
 
Ha en fin fortsättning på denna onsdagen!
 
Kram
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback