KapVerde

jag hade igår!

Först när det gäller praktiken så blev brukaren faktiskt riktigt arg för att det var beställt tolk och som grädde på moset var det en praktikant med också. Han reste sig resolut upp och gick!!

Blev inte mycket till övning för mig...

Här hemma var Kevin lite bättre, febern kom inte på besök men han är fortfarande trött och hostig.

Jag hämtade hem Felicia från stallet där hon hade provridit någon häst. En hopphäst.

Körde förbi Joaquim och Cecilia för att lämna verktyg som Antonio behövde när han skulle skruva upp lampor mm i deras nya lägenhet.

Hem för att laga mat.

Hjälpa till med läxor vilket inte alltid är så enkelt. Cornelia går i sjuan och jag kan säga att jag inte alltid förstår hur man ska räkna. Cirkelns diameter? Den formel poppar inte bara upp i huvudet. Romb...parallellogram...hur många är det av det...Nja, matte är inte min starkaste gren men med fem kloka huvuden under samma tak lyckades vi klura ut svaren.

Strax före nio var det dags att hämta Antonio som hade snickrat och skruvat klart. Hem städa solariet, vi hjälper grannfamiljen med det när deras pappa är bortrest. Det har vi gjort förut och det är faktiskt ganska trevligt.

Sen var klockan 22:31 och DÅ då stack jag tillsammans med Ditte ut och sprang!

Helt galet skönt var det och efter tre km kände jag att jag hade kunnat löpa på till Slottskogen eller nåt, det var ett härligt flyt i benen. Vi tog två vändor i backen och denna gång kom jag upp till drygt halva före andningen var helt slut.Det känns att jag har för många kilon att dras med.

När andra klättringen var över fortsatte vi att springa ner på andra sidan berget, runt och hem! Skönt är det ord jag kan sätta på det hela.

Jag är så glad att jag har kommit igång med att springa igen efter alla dessa år i träda. Jag gillar verkligen att tugga på i spåret, att lägga km efter km bakom mig. Det har jag alltid gjort, det fanns en tid när jag sprang 6-7 mil varje vecka! OCH tränade dragkamp och hade gympa i skolan!

Då vägde jag 25 kg mindre och hade en kropp därefter MEN jag led av ortorexi. Det har jag förstått först lååångt senare.Det var inte friskt och inte sunt.

Matintaget var i princip noll och sen all den träningen, det slet vill jag lova. Idag har jag en frisk inställning till mat och träning.Det ska vara gott att äta, socialt att sitta ner tillsammans och det ska vara kul och skönt att träna.

Jag tände också ett ljus för min farbror som har lämnat denna jord. Tänker på hans söner, mina kusiner, som nu har mist båda sina föräldrar.Det är ingen lätt match, det vet jag av egen erfarenhet.

Det känns tomt, alla frågor som man hade tänkt fråga, alla saker man ville veta, dela med sig av, lyssna på, nu finns inte den möjligheten kvar.

Ta vara på dagen och varandra.

Idag ska jag iväg på tjänsteärende som det så fint heter och jag ska praktisera lite ikväll.

Kevin har "Konsumdag" idag.

Kram

ps