5 år har gått
sedan min mamma somnade in.
Jag vet inte om tiden läker sår, kanske är det så att jag har lärt mig att leva med såret.
Sida vid sida.
Den här dagen för fem år sen var en så vanlig dag det kunde vara under dessa förutsättningar.
Barnen skulle till skolan.
Antonio till jobbet.
Jag, jag hade fullt upp med att vara.
Cornelia hade tid hos optikern denna dagen.
Hon hade någon dag tidigare sagt att hon inte ville åka till mormor igen.
Hon ville minnas sin mormor på sitt sätt.
Inte liggandes i en sjukhussäng.
Vi hade vakat hos mamma de två sista dagarna och nätterna.
Sonja och Jessica.
Jag och Stiggon.
Vi valde att vara med mamma.
Hon var lugn.
Hon hade hunnit säga hej då till dem hon önskade.
Hon var inte rädd för att dö.
Hon ville nog bara släppa taget, ge sig av, ut på okänt hav.
Cornelia och jag var hos optikern och sen skulle jag köra henne till skolan men då hade hon ångrat sig.
Hon ville åka med och det fick hon.
Vi kom in på avdelningen och gick till mammas rum.
Där inne var det tyst och stilla.
Stiggon och moster Maggan satt hos mamma.
Det var så tyst att man hade kunnat höra en knappnål falla.
Jag trodde att jag kom för sent, att mamma hade gett sig av..
Det hade hon inte.
Jag gick fram till henne, strök henne på kinden och sa att Cornelia inte behövde glasögon.
Att det var skönt att hon slapp ha det.
Mamma var alltid rädd att vi skulle "ärva" hennes dåliga syn.
När jag hade gjort detta drog hon sitt sista andetag.
Tiden stannade.
Jag skickade efter en stund ett sms till Antonio som åkte för att hämta Felicia och Kevin.
De kom till oss och vi satt tillsammans i rummet.
Min syster och hennes barn kom.
Morbror kom.
Vi fick alla, var och en ta avsked, i lugn och ro.
Personalen på avdelningen var helt fantastisk.
Med tunga steg lämnade vi Sahlgrenska.
Vi hade börjat vår resa genom sorgens land.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Bamsekram till er alla! <3
Postat av: malin
kram<3
Postat av: Anonym
God morgon! Här sitter jag nu med gåshud och tårar i ögonen vid min gröt. Du skriver så fint, så beskrivande. Kram Sara
Postat av: Anonym
God morgon! Här sitter jag nu med gåshud och tårar i ögonen vid min gröt. Du skriver så fint, så beskrivande. Kram Sara
Trackback